Ullis gav oss en utmaning, stå på händer. Jag kom upp.. med lite hjälp. Jag skulle kunna försvara mig med att det var det sista vi gjorde, när armarna var som spagetti! (Alla som någonsin tränat med Ullis vet vad jag pratar om). Men sanningen är att jag helt enkelt får öva, och det ska jag! Öva, öva, öva!
Bjuder på en bild på proffset så länge.
När jag kom hem så väntade middag. Konstaterar att den här sockerutmaningen har öppnat upp för ett helt nytt samtalsämne med maken....
"Är det sockerfri mat?"
"Är du verkligen säker på att det inte var något socker i tomaterna?"
"Du säger inte bara det?"
Nu kanske det verkar som att jag har tillitsproblem och så är inte fallet, det handlar om kontrollbehov ;)
Känner att jag behöver påtala att vi inte äter direkt på underläggen utan att vi faktiskt använder tallrikar, det är bara det att de är i glas och således genomskinliga! 😂
Fortsättning följer imorgon!
/Tessan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar